Internationell utställning: Sydskånska Kennelklubben, Hässleholmsgården
Domare, Arne Foss, Norge

Vilken fantastisk förmiddag det blev! Älskade Dooley, nu 13 år och nästan 3 månader, deltog – och resultatet blev över förväntan:
EXCELLENT, CK, BIR VETERAN och VETERAN-CACIB!

Jag är så glad och nöjd med hur allt gick. Att ännu än en gång få vara med honom i ringen, i den här åldern känns något alldeles extra. ❤️

Stort TACK till Sandra som helt spontant tog filmer under utställningen – det betyder så mycket att ha de där ögonblicken sparade.
Delar dock dem inte här.

På vägen hem stannade vi – hela gänget åt mjukglass och njöt av solen.

Simträning: bra för kroppen, dåligt för psyket (enligt Dooley).

Så fort vi kliver in i lokalen börjar hela han skaka som ett asplöv. Gå i bassängen? Inte en chans! Men när han väl är i (tvingad) – då simmar han som ett proffs. Lugnt o fint.

Så idag var sannolikt sista doppet. Inte för att han inte kan – utan för att han så tydligt inte vill.

Väl hemma njuter han gärna med ett tuggben;

På vägen hem från ett läkarbesök i Göteborg stannade vi vid Gunnebo slott och trädgårdar för att äta lunch. Både gott och trevligt.

Idag blev det en träff med Sandra och hennes hundar. Jag hade planerat lite Nose Work-träning och valde Gläntan som plats. Vi lade ut gömmorna först och gick sedan en liten runda för att låta dofterna sätta sig.

När vi kom tillbaka, redo för fullt nosarbete, dök det plötsligt upp en hel grupp förskolebarn med pedagoger. Typiskt! Precis när vi satte igång med söken.
Hälften av gömmorna fick vi snabbt plocka bort.

Så kan det bli ibland – naturen är allas! Och även om det blev lite rörigare än planerat, fick hundarna lite träning. Nästa gång hoppas vi på lite mer ensamtid i Gläntan – eller någon annanstans.

Det är med sorg i hjärtat jag skriver att Lisen, syster till Dooley, inte längre finns. Hon har vandrat över regnbågsbron.

De var sju i kullen. Nu är det bara två, kanske tre, som fortfarande finns kvar. Det känns så märkligt… att tiden har gått så fort, att våra valpar blivit gamla, och att vi nu börjar säga farväl, till en efter en.

Lisen hade en särskild plats i mångas hjärtan, inte minst hos sina båda mattar.
Vila i frid, fina Lisen. 🌹

Sedan tidigare var ett besök av kiropraktor-Nelly inbokat för Dooley till idag – mest i förebyggande syfte. Men som om han visste vad som väntade, började han plötsligt halta på sista kvällspromenaden igår. Helt utan förvarning!

Det var inget stort drama, men en tydlig markering att något inte stod rätt till. Så dagens besök blev extra välkommet – och kanske lite mer nödvändigt än vi först trott. Nelly kunde känna att han hade en låsning i skulderpartiet, men efter lite behandling släppte det.

Nu håller vi tassarna för att det bara var en tillfällig sträckning eller snedbelastning. Dooley får ta det lugnt några dagar, så hoppas vi att han snart är sitt vanliga jag igen.

Den här första maj bjöd på både tävlingsnerver och funktionärsglädje, i Perstorp.

Först ut var tävling Inomhus klass 2 med Dooley. Vi är fortfarande på jakt efter vårt första diplom i klassen, och idag blev bara 5 av 8 gömmor hittade. Inga felmarkeringar, vilket jag är glad för.

Direkt efter tävlingen sprang jag över från hembygdsmuseet till skolan för att vara tidtagare i Utomhus klass 1, tillsammans med domare Sara. Det var 20 ekipage som tävlade, och det är alltid lika roligt att få följa olika ekipage och se hur de löser sina sök.

Det är något speciellt med att vara funktionär hos Ulrika på Hundglädje – det är både familjärt och proffsigt. Dagen började med kaffe och baguette, och till lunch blev vi bortskämda med korv, potatissallad och våffla med sylt och grädde. Härligt att kombinera hundsport med god mat och trevligt sällskap!

Tack till alla inblandade för en fin dag – nu laddar vi om för nästa Nosework-äventyr!