För ett år sedan var det i det närmaste panik då Speedy störde grannarna med sitt skallande, då han var ensam hemma. Tillsammans med Dooley eller alldeles själv spelade ingen roll. Vi har aldrig blivit riktigt kloka på vad som triggat igång honom, men det var mer regel än undantag att han vankade rundor o gav skall, ibland mer än en timme i sträck. Vi började då medicinera med Clomicalm.

Senaste tiden har problemet varit minimalt o vi har nu trappat ner o satt ut den medicinen. Istället får gammelmannen, som börjar bli öm o stel, en låg dos smärtstillande. Får se om tystnaden håller i sig o om  han kan bli lite rörligare med hjälp av Rimadyl.

Ett nytt problem har samtidigt dykt upp. Speedy klarar inte längre att gå ner för trapporna inomhus o vi som bor på tre plan! Vi har därför börjat spärra av så att hundarna bara får vara med oss på tredje våningen på natten.

Många tycker att det är så charmigt med de äldre hundarna, men jag måste nog säga att det ofta innebär bekymmer.