Under helgen har vi deltagit på officiell rallylydnad resp agility samt inofficiell utställning. 

Efter att ha misslyckats på både rally och agility känner jag att tålamodet tryter o jag känner ett uns av avundsjuka på dem som lyckas med sina tävlingsbedrifter.  

Ska jag vara ärlig var det inte så konstigt att Dooley’s hjärna inte orkade 20 agilityhinder då vi sällan eller aldrig tränat mer än tio i sträck. 

I utställningsringen gick det bättre om än domaren inte var överförtjust. BIR (noll konkurrens) o BIG 3.