Igår kväll anordnades ”tunnelrace” på vår hemmaklubb, Råådalen! Första resp sista hindret i banorna var hopp, men sedan bara tunnlar. En något enklare banan o en lite svårare.

En träningskompis gjorden en intressant iakttagelse när Dooley o jag var på banan. Hon tyckte att Dooley mycket tydligt skickade ut lugnande signaler när jag går upp i falsett. Så är det säkert, när jag stressar på (på olika sätt) så tycker han att det blir för jobbigt.

Jag ställer förmodligen också större krav på honom än han är bekväm med. Min läxa får bli att minska fokus på resultat o ha mer skoj! Inte helt enkelt, men klart möjligt. Detta gäller faktiskt alla grenar vi håller på med.

Dooley är inte dum – nej kanske precis tvärt om och han kan faktiskt en massa saker! 🙂

Du som undrade hur det gick i loppen, så kan jag berätta att vi diskade oss i båda… 😉